Tur man har mycket att göra så man slipper tänka så mycket. Fick veta häromdagen att ett par kompisar ska ha barn. Alltså de var ju inte direkt otippat att dom skulle få före. Men de svider fan ändå, klart man är glad för deras skull. Men inte tänker jag hoppa och jubla av glädje. Är så orättvist, dom ville ju inte ha barn just nu egentligen, dom ville hellre vänta. Så va fan kunde inte vi fått före? När ska turen vända för oss?? Å man blir så ledsen, så jobbigt att man itne kan glädjas fullt ut åt sina kompisar, va fan är man för en vän egentligen?? Hatar och känna som jag gör. Men jag är så avundsjuk att jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Och inte fick vi börja med IVFn heller, pga av att jag var för fet. Suck jag är tamejfan värdelös, känner mig iallafall som de. Det är ju en jäkla tur man har sina djur iallafall. Men jag har iallafall tagit tag i min vikt så jag har iallafall gått ner minst 2kg på en vecka cirkus så de är ju bra. Tänkte iallafall gå ner till minst 6kg. Så ska jag ringa F-enheten igen, få se om man får börja då:) Så vi får se om de blir i vår eller i höst. Fast som de känns nu så gör de ingenting om vi väntar till hösten, får då hinner man gå ner lite mera. Mne vi får se minst sex kg som sagt så vi får se när de blir.
Nu ska jag krama hunden, tack å hej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar